I normala fall skull jag vara sönder stressad nu. För det är mitt problem, jag ser saker som stora istället för små och stressar upp mig själv över saker även fast jag inte borde. Då blir det värre.

Trots att jag har mycket saker och projekt igång tar jag det lungt, för allting kommer ordna sig tillslut. Det gör det ju faktiskt alltid. Många projkt omkring mig är roliga, otroligt roliga faktiskt.

Så nu kör vi Sofia, på mitt sätt som bara jag kan.

Det var rätt länge sedan jag var inne här nu, okej bara några dagar sedan men känslan är att det är längesedan.

Jag har nästan lyckats mota bort min ångest helt nu, för ja det var vad jag hade, ångest. Det är problemet med att vara en ambitiös perfektionist. Man tar på sig för mycket och vill prestera bra i allt. Ibland klarar man inte mer.
Jag får inte glömma bort mig själv i det hela och lyssna på mina signaler. För det var det jag inte gjorde förra gången, tror jag.