Jag läste nyss igenom mina inlägg här på bloggen. Och jag insåg precis att jag verkligen öppnar mig här. På något konstigt vis. Det är som att mina åsikter och mitt tänk speglar den här bloggen. Eftersom jag inte lägger upp några bilder eller har något annat grejs, så är det min text som talar här. Mina åsikter och på något sätt en liten del utav mig själv. Vilket kan vara lite småskrämmande. Men det känns endå bra. Så jag kommer fortsätta med det här.

Vi människor är konstiga. I alla fall väldigt många utav oss.

Hela tiden försöker vi passa in. Vi bryr oss om vad andra tycker. Nästan alltid ställer vi frågorna, vad kommer folk tycka om jag gör så, vad kommer de säga om den där eller vad tycker de om jag umgås med henne. Det kan gälla kläder, kompisar, åsiker ja allt egentligen. Hela tiden försöker vi smälta in. Både omedvetet och medvetet. Vi bryr oss alltid om vad andra tycker och tänker. Men egentligen borde vi bry oss om oss själva istället. Vad vi tycker. Vad vi vill. Ingenting annat. För den viktigaste personen i varje persons liv är faktiskt sig själv. Det må låta ego, men det är så det är. För det är då du verkligen vågar vara dig själv du kommer må riktigt bra. Du kommer gilla ditt liv. Och det är inte förrens då du verkligen kommer kunna ge allt till dina nära och kära. Verkligen älska de på riktigt.

Så snälla, följ mitt råd. Gilla dig själv, lyssna på vad du tycker och tänker, bry dig inte om vad andra säger och kör ditt race. Du är unik och speciell. Ingen kommer någonsin kunna vara som du.

Det är inte förrens efter jag insett det här jag kan säga att jag älskar att jag är just jag. Att jag gillar mitt liv. Jag försöker att köra på vad jag tycker och tänker och inte alla andra. Att verkligen försöka vara unik. För det är ju faktiskt då folk minns en. Då man verkligen är speciell.

Jag har spenderat min dag i skolan. Som vanligt det vill säga. Nu blir det prao i de två kommade veckorna sedan blir det skola igen men bara vi tjejer i klassen. Alltså är det 4 veckor innan allt blir som vanligt igen. Det med lite blandad känslor.

Det ska bli skönt med helg i alla fall. Efterlängtat faktiskt. Nu ska jag bege mig ut på en powerwalk med lite maggio i lurarna. Varför klaga liksom? Kvällen fortsätter i samma lugna tempo. Det behöver jag, skolan kör slut på mig haha.

Ibland undrar jag varför vi inte uppskattar livet mera. Vi vet ju faktiskt inte hur länge någonting kommer vara. Vi vet inte hur länge vi kommer leva. Hur länge vi kommer kunna spendera tid med våra nära och kära och allt annat vi räknar med här i livet.

Istället går vi runt och är sura, irriterade och bryr oss om småsaker. Till vilken nytta egentligen? Varför låta en glömd nyckel, en sur busschafför eller en dålig hårdag förstöra ens humör.

Sanningen är den att vi verkligen borde ta vara på livet. Varenda sekund, varenda minut, ja varenda dag. Vi borde uppskatta det vi har och se allting från den ljusa sidan istället för att se problem i allting.

Lev, var glad och glöm aldrig och uppskatta det du har, lite kvällsord från mig! ♥