Lite snurr som vanligt

Nu sitter jag här igen. Jag dras alltid hit när det är saker som snurrar. Saker som tar över min hjärna.
 
Idag är en sådan dag. En utav sakerna är simpel. Jag är trött på att vara ensam. Jag vill ha någon som ser på mig och tycker jag är den finaste i världen. Någon som älskar alla mina olika sidor. Någon som håller armarna omkring mig så fort han får chansen. Någon som vill träffa mig och uppskattar mig. Någon jag kan somna brevid och höra ens andedräkt. Någon jag kan ge massor med kärlek till och någon som vill ge massor med kärlek tillbaka.
 
Just idag, just ikväll är jag trött på att vara ensam.

Egentligen trivs jag bra som singel, men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag behöver mänsklig kontakt. Jag behöver kramar, närhet och kontakt. Jag behöver kroppsvärme.
 
Jag saknar dig. Det var du som räddade mig så många gånger.  Jag fick se din fina sida tillslut. Om jag ska vara ärlig. Du var speciell! Nej, du är speciell.

En blandning utav livsglädje och adjön

Återigen sitter jag här, jag måste skriva av mig. Jag har massor med tankar som snurrar i mitt hvuvud, tankar utav olika slag. När man får ner de i skrift blir saker alltid lättare, de blir tyydligare och jag kan släppa det mer.

Jag är så fruktansvärt glad, jag är lycklig! Haha, jag känner mig alltid som en hippie av något slag när jag säger det, men det är sant, livet är så otroligt fint. Det finns människor omkring mig som får mig att le konstant, människor som finns där för mig och människor som inspireras utav mig. Människor som gör mig till en bättre person och drar ut det bästa ur mig. Människor jag helt uppriktigt kan säga betyder allt och lite till för mig.

För att se livet postitivt tror jag man måste fokusera på fördelarna och allt som är och bra istället för allt negativt. Ingen är alltid på topp, det finns saker som drar ner mig. Det finns problem som tar massor med tankekraft från mig.

Hur släpper man egentligen en människa du har växt med? En människa som betytt otorligt mycket för dig? Vi har växt ifrån varandra och jag vill ha människor omkring mig som kämpar för mig. Människor som tror på mig, människor som ger mig energi, vilket du inte gör. Jag har stor respekt för mig själv och låter aldrig mig själv bli trampad på.Men behöver jag ens säga att det känns? Att det känns i mitt lilla hjärta. Men från och med nu ska jag inte lägga energin på dig längre. Den ska vara på människor som förtjänar den, på saker jag älskar. På saker som gör mig till en bättre peron, på mina drömmar och mål.

I framtiden ska min energi väljas med omsorg för mig själv.

en saknad

Jag gillar att du är så lik mig, att du har samma synsätt, du har samma driv och passion. Att du är kärleksfull och omtänksam. Att du alltid ger allt. Jag ser upp till dig, för att du orkar, för att du är en bild av vad jag kan bli om man bara kämpar. Jag tror på dig, jag hoppas på dig. Om du är lika stark som mig fixar du det. Jag hoppas på det bästa för dig, men jag kommer sakna dig, det kommer jag.

Snurr

Och så var jag ju här igen. Idag lite snurrigare. Med lite blandade känslor. Jag vill inte falla för något grupptryck och jag vill stå upp för mig själv. Men är det här vad jag vill? Jag dras åt båda håll men jag vet inte. Ena sidan kan vara kul men det kan komma så mycket ksit med den. Är det värt det då? Jag kan ju vänta, det finns flera andra som gör det.

Bland annat du och du. Jag skulle behöva er nu, era åsiker, er syn. En annan vinkel, hur ni känner. Hur ni skulle ha gjort. Jag ser upp till er, that's way.

Men tills vidare är det bara att stanna och vara stark antar jag, allt har sin tid. Även det här. Om jag vill skapa mina egna vägar är det här ett bra sätt. Inte dras in med alla andra utan hålla sig på sin egen väg. Vägen som leder till toppen!

en start

Jag kanske borde börja med det här igen, att skriva. Jag behöver nog det. Bara skriva av mig allt. Bara få utrycka mig i text. Det ska jag pröva, det ska nog gå bra


RSS 2.0