Jag har strävat framåt massvis med gånger. Efter allt de där alla letar efter, allt de där alla vill ha. Men när jag tillslut stannar upp och kollar mig omkring ser jag dig. Dig som har funnits där under dessa år. Du som varit en utav mina bästa vänner, du som jag såg som min bror. Jag har alltit sett på dig på andra sätt trots att jag alltid vetat att du är bra. Men har det tagit såhär lång tid innan jag insett att du är allt det jag letade efter? Att jag har haft allt det jag vill ha?