Och så var jag ju här igen. Idag lite snurrigare. Med lite blandade känslor. Jag vill inte falla för något grupptryck och jag vill stå upp för mig själv. Men är det här vad jag vill? Jag dras åt båda håll men jag vet inte. Ena sidan kan vara kul men det kan komma så mycket ksit med den. Är det värt det då? Jag kan ju vänta, det finns flera andra som gör det.

Bland annat du och du. Jag skulle behöva er nu, era åsiker, er syn. En annan vinkel, hur ni känner. Hur ni skulle ha gjort. Jag ser upp till er, that's way.

Men tills vidare är det bara att stanna och vara stark antar jag, allt har sin tid. Även det här. Om jag vill skapa mina egna vägar är det här ett bra sätt. Inte dras in med alla andra utan hålla sig på sin egen väg. Vägen som leder till toppen!