Det var länge sedan. Ja, otorligt länge sedan faktiskt. Men jag minns det fortfarande. Din blick, dina ögon, som fick hela världen att stanna. Som fick sekunder att kännas som minuter. Det var då du skapade det där lilla hoppet, hoppet som alltid kommer finnas där.

Jag räknade precis ut att skolan börjar om 8 hela dagar. Om någon hade frågot mig för några dagar sedan hade jag låtit: JAG VILL INTE JAG VILL INTE. Men nu har jag börjat smälta det faktum att skolan börjar snart. Vilket är skönt. För jag orkar inte att gå runt och ha panik över det. Det finns ju faktiskt bättre saker att göra den sista veckan på lovet.

Också där skulle många få panik och tänka " nu måste jag utnyttja de sista dagarna på lovet fullt ut genom att göra massor med saker jämnt".  Men för mig ser det lite annorlunda ut. När jag njuter utav de sista dagarna så vill jag inte ha fullt upp hela tiden. Utan jag vill omringa mig med alla mina nära och kära och njuta utav att spendera tid med de. Som att ha en filmkväll med någon kompis, ta en fika på stan eller bara träffas och prata. Sen ska det kombineras med enkla hemmakvällar då jag kan "ladda upp" på mitt eget vis. Det vill säga, ta det lungt och göra det jag känner för. Kanske kolla en film eller bara sitta och små latja lite i photoshop, blogga lite i lugn i ro och bara sånt där avslappnat haha.

Så när skolan börjar om 8 dagar kommer jag vara beredd och uppladdad för en ny termin.

Mina tips för att inte få panik inför skolan:
* Radda upp alla fördelar med att börja skolan. Ja det finns ju faktiskt sådana. Mina är t.ex. att jag får träffa mina lärare. Mina lärare är faktiskt världensbästa typ haha. Sen ser jag fram imot min so lärares alla redovisningar om andra världskriget, att träffa många i min klass som jag inte träffat på hela sommarlovet och att det är det sista året på min skola, 9:an alltså. Jaaa radda upp alla anleningar du kan hitta och försök att tänka posetivt.

*Gör som jag gjorde och låt det smälta in. Du kommer börja skolan oavsett eller inte så det är lika bra att sluta älta det haha.

*Ladda upp på ditt sätt. Alla är vi olika och vill njuta av slutet på sommarlovet på olika sätt :)

Okej, två gånger nu har jag försökt få upp någon form utav text till er. Jag har haft två ideér. En är lite mer känslosam och den andra lite mer seriös med ett budskap. Men båda gångerna har jag kommit en bit och sedan slår det liksom bara stopp. På något konstigt vis. Men jag vill fortfarande skriva av mig lite. Så nu får ni sådant som hör hemma i kategorin dagligt svammel haha.

Igår såg jag på ladder 49. Om du inte har sett den, kolla på den. Gör det bara!
Det är verkligen inte många filmer som får mig att gråta. Ja, jag har sett dear john, the last song, the notebook och alla dessa filmer. Men de typer av filmer får mig aldrig att verkligen känna någonting. De må vara sorgliga ibland men nej, inte sådär extremt som får en att börja gråta. Men om jag istället kollar på filmer som är lite mer verklighetsbaserade som ladder 49. Ja då kan jag fälla en tår eller två. Vilket den fick mig att göra. Och det är i princip bara den här och my sisters keeper som har gjort.

För er som inte sett den ska jag förklara den lite. Det handlar om en brandman vid namn Jack. Och kort och gott kan man ju säga att det handlar om han och alla andras liv som brandmän. Det är ett yrke man inte kan uppskatta tillräckligt mycket egentligen. När andra springer ut ur brinnande hus springer de istället in. Och de räddar liv, även om de i själva kan riskera deras eget. Vilket kräver mod, otroligt mycket mod. Man skulle kunna säga att filmen är något av en hyllning till alla brandmän därute. Så jag säger det igen. Se den!

Ni hittar trailern till filmen här.